Uppdrag Granskning och prästerna som blev lejonmat

Posted on

Vad som har hänt är alltså att Uppdrag Granskning har fulspelat till sig kommentarer genom att ikläda sig en hemlig mikrofon och en hemlig kamera, boka tid hos några präster och utge sig för att ha problem med sin homosexualitet. De har frågat dessa präster om Gud kan hjälpa dem i deras situation, och några av prästerna trodde att Gud faktiskt kunde det. Har ni hört något så tokigt – en präst som tror att Gud kan? Som tror att Guds händer inte är bundna. Som tror att Gud faktiskt hjälper dem som ber honom om hjälp.

Man kan ju börja med att fråga sig vad det är programmet menar sig avslöja. Att inte 100% av Sveriges befolkning ser homosexualitet som något helt och totalt oproblematiskt? Inte direkt ett avslöjande av rang. Att det fortfarande finns människor som tror att Gud inte är en sagofigur utan en objektiv verklighet, en person som i allra högsta grad kan förändra situationer? Inga dolda mikrofoner behövs för att hitta sådana. Men dolda mikrofoner användes, falska personer skapades och man förnedrade den enda ärliga personen i rummet. Allt för att avslöja att det finns präster i Sverige som tror att Bibeln säger vad den menar och menar vad den säger.

För denna klassiska gudstro kastades de till lejonen, de hängdes ut i Sveriges Television så att hela landet fick peka och skratta, fick sucka och ropa glåpord åt några präster som svarade ja när en människa bad om hjälp. Programmet är regisserat, vi vet ju alla om det egentligen, vi vet att regissören står där i bakgrunden och styr hela eländet mot det mål som varit bestämt sedan första planeringsmötet. De präster som inte dansade efter hans trollstav klipptes bort, och kvar blev lejonmaten.

Jag lider med dessa präster, därför att det är inte deras verkliga åsikter som Sverige nu förfasar sig över – det vi fått se är en regissörs version av deras åsikter. De hade kunnat förklara sig om de fått chansen, om de hade talat till människor som verkligen ville förstå, som inte var ute efter tokiga citat eller pinsamma tystnader. Programmet kidnappar prästernas röster och klipper bort allt det där vettiga de sade och låter deras grannar och vänner se dem förnedras på fin sändningstid. Och det enda de har gjort för att förtjäna detta är att tro att det finns en Gud som känner oss, som vill guida oss alla rätt i livet, som vill hjälpa oss att bli allt det som vi är skapade att vara. Vilket brott.

De är ju trots allt präster. De bör få tro sådant om Gud. Vi behöver påminna oss om det när vi nu pratar om detta, att en prästs hela roll står och faller med Guds existens. Om Gud inte finns så är han bara en terapeut eller någon slags mentor som försöker guida folk genom livets svåra stunder. Han är då inte en Guds präst, han är svenska samhällets präst. Men om Gud faktiskt finns så är han verkligen Guds präst; han läser och studerar vad Gud har sagt och han hämtar sina instruktioner från himlen. En sådan löper ju större risk att bli hånad och stenad av ett sekulärt samhälle, men det är ett pris han gärna betalar i sin längtan efter att verkligen hjälpa människor. Han är då en präst som står i en kyrka och berättar för människor vad Gud kan och vill göra i Sverige och i varje människas inre. Han berättar att Gud älskar dem. Han berättar att Gud har all makt att förändra situationer, att göra en deprimerad människa till världens lyckligaste, att dra abstinens ur en narkoman, att göra korta stubiner långa. Han får tala så, för han tror allt detta om Gud.

Om man då själv tror att Gud finns så lyssnar man gärna till vad en präst har att säga, och man ber honom om hjälp när sådan behövs. Prästen ber gärna för människor, att Gud ska hjälpa och trösta dem, att han kanske till och med ska göra ett mirakel i deras liv. Det är vad en präst gör. Det är hans jobb.

De blev lejonmat, dessa präster, för att de gjorde sitt jobb på det enda sätt de kan förväntas göra det; i enlighet med sitt hjärtas övertygelse. Fy skäms på dem som kräver något annat av än präst. Man kom till dem och undrade ifall Gud kunde hjälpa dem till förändring, och de svarade att det är vad Gud gör bäst. Hjälper människor som vill ha hjälp.

Det är ju också så att om man inte tror att Gud finns så torde en prästs åsikt vara hyfsat ointressant.

Och det är precis vad det var för Uppdrag Granskning – ointressant. Sådana petitesser bestämdes på ett planeringsmöte långt bak i tiden, och nu gällde det bara att hitta några röster att kidnappa. Några som kunde vara ärliga mitt i allt detta falskspel. Några som trodde högre om journalister än det här.

Jens Charlieson

12 thoughts on “Uppdrag Granskning och prästerna som blev lejonmat

  1. Utmärkt bra skrivet! Du ser väl till att de infama upphovsmakarna på Uppdrag granskning får det under sina ögon?

  2. Läser vad du skriver Berit. Jag gör den tolkningen att det var riktigt bra att uppdrag granskning gjorde det dom gjorde. Hur skulle vi annars fått veta? Det finns en underton i din text att det finns några få i vår kyrka som står upp för Guds klara och rena ord och som är bekännelsetrogna. Vilka är det som är lejonmat i sammanhanget. Det jag kan tycka är tråkigt i sammanhanget det är om programmet ännu mer stärker matyrinslaget hos er som själva skapar ett vi och dom i kyrkan. Det förstärker du själv genom det du skrivit i ditt inlägg.

  3. Hej igen!
    Jag uppfattade inte att du delat texten Berit men jag står självklart för det jag skrivit ovan.

    1. Hej Birger,

      Det är, som du märkte, inte en Berit som skrivit texten och det vore ju olyckligt om hon skulle behöva svara för saker som jag har skrivit. :)

      Det viktiga i denna fråga är att en präst måste äga rätten på att svara ja när någon i förtroende ber honom om hjälp, framför allt när det gäller frågor där inget tydligt koncensus finns inom kyrkan. När åsiktsspannet inom kyrkan är så stort behövs en ödmjukhet från båda hållen, som ger utrymme för olika prästers olika övertygelser.

      Tack för dina kommentarer!

      //Jens

  4. Gud har inte ändrad sig sen jordens begynnelse.
    Han älskar alla människor men inte allt vi gör.
    Vem är vi som trotsa mot Gud.
    Han älskar oss och hjälper alla som ber om hjälp

  5. Bra uttryckt… allt för många går i människors ledband och i orättfärdighetens tjänst samtidigt som de försöker påskina att de är samhällstjänare… första gången jag blivit besviken på uppdrag granskning…:(

  6. Du har helt rätt i att som präster så borde dom tycka gud kan. Men att vara präst borde handla om mer än att bara hävda att gud kan, gud ska vara allsmäktig så självklart kan hen.
    Jag tycker prästerna misslyckas i sin uppgift eftersom dom inte hjälper och bekräftar personen. Istället för att säga att gud inte ser något fel med homosexuella och att dom är bra som dom är, bekräftas det att det är något fel, något som gud kan göra något åt.
    Att vara präst ska inte bara handla om att säga att gud ska hjälpa dom, det handlar om att ta hand och stödja sina medmänniskor och hjälpa dom. För om vi ska vara ärliga finns det någon härinne som tror att gud kommer att ändra någon homosexuells känslor? – även om hen kan.

  7. Hej. Nu kommer det en kommentar från en som inte vet om Gud finns eller ej. Liksom jag tror o tänker – tror o tänker de flesta i vårt land. Homosexuella. Jag är inte homosexuell. Men jag älskar de som är heterosexuella OCH jag älskar de som är homosexuella. Jag älskar människan när denna människa älskar människan. I mina ögon enkelt. Måste jag tro på Gud, Allah, Krishna eller någon annan gud för att accepteras? Önskar en dialog utan aggression eller fördömande, en dialog oss människor emellan. Oavsett om vi är afrikaner, svenskar, moderater, socialdemokrater, kristna eller muslimer, heterosexuella eller homosexuella. Önskar en ständig dialog mellan oss – kort o gott – människor.

  8. Någon undrar om det helt ärligt verkligen finns någon här som uppriktigt tror att Gud verkligen skulle kunna förändra en människas känslor. Vid en sådan fråga måste jag bara få räcka upp handen och vifta med den. Såklart finns det det. Skulle aldrig vara en kristen om jag inte ens trodde Gud om det. Det är ju sånt han håller på med dagarna i ända i mitt liv. Han förvandlar situationer och känslor av många olika slag i mitt liv. Gud är verklig. Om jag kan tro att han skapat hela jorden, blommorna, djuren och människorna som ju är så fantastiska och komplexa i uppbyggnad och funktion är det inte svårt att tro att han har kontroll att förändra känslor som jag själv vill att han ska förändra. Jag säger inte att livet är lätt, enkelt och okomplicerat. Jag förminskar inte det jobbiga i människors olika svåra situationer. Men jag måste få försvara Gud här. Självklart kan han förändra känslor, vilka känslor det än kan vara. Självklart är han levande, verksam och handlingskraftig. Trodde jag inte det, såg jag inte bevis för det i mitt eget liv, så skulle jag inte vara en kristen. Livet med Gud är en relation med en levande, verklig Gud som bryr sig om varje liten vrå i mitt hjärta och i mitt liv. Gud är inte en obskyr kraft som inte har någon makt. Han är levande, verklig och personlig. Han älskar varje människa på jorden. Det är det viktigaste att förstå som människa. Han älskar dig och vill ha en personlig relation med dig. Han sträcker ut sina händer mot dig, vem du än är, och längtar efter gemenskap med dig.

Vad tycker du?