Vad som har hänt är alltså att Uppdrag Granskning har fulspelat till sig kommentarer genom att ikläda sig en hemlig mikrofon och en hemlig kamera, boka tid hos några präster och utge sig för att ha problem med sin homosexualitet. De har frågat dessa präster om Gud kan hjälpa dem i deras situation, och några av prästerna trodde att Gud faktiskt kunde det. Har ni hört något så tokigt – en präst som tror att Gud kan? Som tror att Guds händer inte är bundna. Som tror att Gud faktiskt hjälper dem som ber honom om hjälp.
Man kan ju börja med att fråga sig vad det är programmet menar sig avslöja. Att inte 100% av Sveriges befolkning ser homosexualitet som något helt och totalt oproblematiskt? Inte direkt ett avslöjande av rang. Att det fortfarande finns människor som tror att Gud inte är en sagofigur utan en objektiv verklighet, en person som i allra högsta grad kan förändra situationer? Inga dolda mikrofoner behövs för att hitta sådana. Men dolda mikrofoner användes, falska personer skapades och man förnedrade den enda ärliga personen i rummet. Allt för att avslöja att det finns präster i Sverige som tror att Bibeln säger vad den menar och menar vad den säger.
För denna klassiska gudstro kastades de till lejonen, de hängdes ut i Sveriges Television så att hela landet fick peka och skratta, fick sucka och ropa glåpord åt några präster som svarade ja när en människa bad om hjälp. Programmet är regisserat, vi vet ju alla om det egentligen, vi vet att regissören står där i bakgrunden och styr hela eländet mot det mål som varit bestämt sedan första planeringsmötet. De präster som inte dansade efter hans trollstav klipptes bort, och kvar blev lejonmaten.
Jag lider med dessa präster, därför att det är inte deras verkliga åsikter som Sverige nu förfasar sig över – det vi fått se är en regissörs version av deras åsikter. De hade kunnat förklara sig om de fått chansen, om de hade talat till människor som verkligen ville förstå, som inte var ute efter tokiga citat eller pinsamma tystnader. Programmet kidnappar prästernas röster och klipper bort allt det där vettiga de sade och låter deras grannar och vänner se dem förnedras på fin sändningstid. Och det enda de har gjort för att förtjäna detta är att tro att det finns en Gud som känner oss, som vill guida oss alla rätt i livet, som vill hjälpa oss att bli allt det som vi är skapade att vara. Vilket brott.
De är ju trots allt präster. De bör få tro sådant om Gud. Vi behöver påminna oss om det när vi nu pratar om detta, att en prästs hela roll står och faller med Guds existens. Om Gud inte finns så är han bara en terapeut eller någon slags mentor som försöker guida folk genom livets svåra stunder. Han är då inte en Guds präst, han är svenska samhällets präst. Men om Gud faktiskt finns så är han verkligen Guds präst; han läser och studerar vad Gud har sagt och han hämtar sina instruktioner från himlen. En sådan löper ju större risk att bli hånad och stenad av ett sekulärt samhälle, men det är ett pris han gärna betalar i sin längtan efter att verkligen hjälpa människor. Han är då en präst som står i en kyrka och berättar för människor vad Gud kan och vill göra i Sverige och i varje människas inre. Han berättar att Gud älskar dem. Han berättar att Gud har all makt att förändra situationer, att göra en deprimerad människa till världens lyckligaste, att dra abstinens ur en narkoman, att göra korta stubiner långa. Han får tala så, för han tror allt detta om Gud.
Om man då själv tror att Gud finns så lyssnar man gärna till vad en präst har att säga, och man ber honom om hjälp när sådan behövs. Prästen ber gärna för människor, att Gud ska hjälpa och trösta dem, att han kanske till och med ska göra ett mirakel i deras liv. Det är vad en präst gör. Det är hans jobb.
De blev lejonmat, dessa präster, för att de gjorde sitt jobb på det enda sätt de kan förväntas göra det; i enlighet med sitt hjärtas övertygelse. Fy skäms på dem som kräver något annat av än präst. Man kom till dem och undrade ifall Gud kunde hjälpa dem till förändring, och de svarade att det är vad Gud gör bäst. Hjälper människor som vill ha hjälp.
Det är ju också så att om man inte tror att Gud finns så torde en prästs åsikt vara hyfsat ointressant.
Och det är precis vad det var för Uppdrag Granskning – ointressant. Sådana petitesser bestämdes på ett planeringsmöte långt bak i tiden, och nu gällde det bara att hitta några röster att kidnappa. Några som kunde vara ärliga mitt i allt detta falskspel. Några som trodde högre om journalister än det här.
Jens Charlieson