Sagan om riket vid moralens slut

Posted on

Det var en gång ett litet kungarike med några slott, några prinsessor och ganska många vanliga medborgare. Kungariket var lite märkligt på det viset att människorna som bodde där inte trodde att det fanns någon Gud. Begreppet Gud kändes antikt, men själva konceptet var vid god vigör någonstans under den mest omedelbara ytan.

Eftersom det inte fanns någon Gud i riket fick den stackars teknologin ta hans plats. Om den där Guden som inte fanns hade funnits så hade han varit omnipotent och kunde så göra precis vad han ville. Men Guden, om han nu ändå hade funnits, skulle begränsa sin omnipotens efter sin moral. Detta skulle i praktiken innebära att även om han skulle kunna ljuga så skulle hans moral sätta stopp för det och sanningen skulle istället komma över hans läppar. Det fungerar nämligen så att för en god Gud trumfar alltid moralen över makten. Medborgarna i detta märkliga kungarike var väl medvetna om allt detta, för söndagsskola eller konfirmation eller liknande hade de flesta genomgått.

När landet så sakteligen gjort sig av med Gud så hade alltså teknologin fått ta över hans plats. En gud ska minsann vara omnipotent, tänkte folket, och satte igång sina mycket idoga försök att allsmäktiggöra tekniken. Försöken hade de bästa av avsikter och blev snabbt till allmän nytta för folket. Allt gick snabbt och smidigt. Mindre arbete gav mer resultat. Illa fungerande kroppar kunde repareras och, om allt gick vägen, snabbt bli lika starka och friska som det var tänkt. Det lilla kungariket njöt av livet tillsammans med sin nya gud.

På nära håll verkade teknologin vara en alldeles utomordentlig gud som tjänade sitt land väl, men på avstånd såg situationen annorlunda ut. För det var ju alldeles uppenbart att hur fantastisk och storslagen teknologin än var så förblev den i total avsaknad av moral. Den hade alltså makten men inte moralen. Den sattes i rörelse och märkte inte hur den gick fram och tillbaka över gränsen mellan rätt och fel.

Medborgarna i detta lilla pittoreska rike hade givetvis moralen inom sig, och eftersom människorna kontrollerade teknologin så torde allt vara väl. Nej, tyvärr var situationen inte riktigt så enkel för detta lilla kungarike. Låt mig förklara. Förr i tiden, då när människorna trodde att Gud fanns, så trodde man också att djävulen fanns. Han var liksom Guds motsats på alla plan. När man nu inte längre trodde på Gud så trodde man ju inte heller på djävulen, men något måste man ju vara rädd för. Något måste man ju frukta. Något måste finnas som riktigt kan sätta skräck i folket, och framför allt dess ledare.

Så vad var det som detta lilla kungarike fruktade? Vad var det som man måste fly ifrån? Jo, folkets nya djävul skapades på ett alldeles logiskt sätt. Djävulen var motsatsen till Gud, så vad var teknologins och det modernas motsats? Det var allt som var uråldrigt och omodernt. Det som man hade lämnat där bakom sig, det som var gammeldags. Det var folkets nya djävul som man skulle fly med alla medel. Det skrämde vettet ur folk att hålla fast vid det gamla. Det skrämde vettet ur folk att inte med vidöppna armar omfamna allt som var nytt, allt som inte funnits innan. Bara tanken på att vara omodern gav folket rysningar.

Som en slingrande djävul viskades frågor i folkets öron, dag ut och dag in. ”Vad ska de andra folken tänka om er om ni inte tar nästa steg nu? Vad ska dina grannar tro om du inte följer med i strömmen av allt detta moderna? Vad ska dina kollegor tycka om dig om de ser dig som gammeldags och konservativ? Lyssna! Man kan riktigt höra hur de andra folken suckar och skakar på sina huvud i avsky när de tänker på er, om ni någonsin skulle få för er att låta den där gamla moralen komma i vägen för teknologin.”

Därför är det lilla kungariket på god väg att inte längre stoppa tekniken från att förvägra ett barn sin pappa. Därför är det lilla kungariket på väg att sätta vuxnas behov över barns behov genom att inseminera ensamstående kvinnor. Därför är det lilla kungariket på väg att låtsas att de inte ser det självklara i att ett barn mår bäst av att ha både en mamma och en pappa. De är på väg att låtsas inte de inte ser att två är bättre än en. Evolutionen eller Gud säger att ett barn behöver en mamma och en pappa. Ibland är omständigheterna inte så lyckliga. Då gör den ensamma mamman eller den ensamma pappan ett heroiskt jobb med att få ihop det ändå, och de är värda hela rikets applåder och hjälp. Men ingen lycklig historia har utspelat sig bakom en sådan situation.

I kungariket skriks det ut på barrikaderna att pappan behövs, att han måste ta sitt ansvar, att han måste vara föräldraledig lika många dagar som mamman, att pappan är viktig för barnet. Och det låter nästan som att de säger så med barnets bästa i tankarna. Det låter nästan som att det som skriks ut på barrikaderna skriks ut med barnets bästa i tankarna. För barnens skull. Men nu visar det sig handla om något helt annat. Antingen menar man att pappan är viktig för mammans skull – och då är barnen inte ens med i ekvationen – eller så menar man att pappan absolut är viktig för barnen, om inte mamman vill vara utan honom. Då plötsligt betyder han ingenting. För barnen.

Det är ett märkligt litet kungarike vi lever i. Moralen och makten har bytt plats. Om något går att göra, så ska det göras. Makten flyttar sakta moralen bortåt och ju mer som kan göras, desto mindre är fel.

Tekniken har blivit omnipotent. Den har blivit vår gud. Men för en god Gud trumfar alltid moralen över makten.

Jens Charlieson

Vad tycker du?