Jag skulle vilja skriva ett inlägg om debatten som ägde rum på SVT igårkväll. Så jag loggade in på blogspot, satte fingrarna till tangenterna och… suckade. Igen? Ska jag verkligen skriva om det igen? Så många gånger har homoförespråkarna fått förklarat för sig hur det hela ligger till – att det faktiskt inte är så som de gång på gång lägger fram det i TV-sofforna – men mot bättre vetande så fortsätter de att lägga fram det på exakt samma sätt. Ska jag verkligen behöva rätta deras felsägningar? Igen?
Kan vi inte bara slå fast att argumenten de använder inte håller? Kan vi inte göra det, så att mina fingrar ska slippa slå på samma tangenter igen. Kan vi inte bara slå fast att argumenten är halva, bristfälliga, ogenomtänkta? Vad skönt det hade varit…
Istället tänkte jag rikta dagens inlägg till en artikel i Dagen, där det berättas om att Sten-Gunnar Hedin träffade IOGT-NTO’s förbundsordförande Sven-Olov Carlsson. Ärendet gällde givetvis föreningens uteslutande av Åke Green, efter att en homosexuell medlem i nykterhetsrörelsen hört av sig och meddelat att han/hon inte riktigt gillar herr Greens medlemskap. Många bloggar har fyllt sina sidor angående denna åsiktsregistrering av en nykterhetsrörelse, jag ska därför göra mitt inlägg mycket kort genom att bjuda på ett citat från IOGT-NTO, hämtat ur deras officiella hemsida där de förklarar vem som är välkommen som medlem.
“IOGT-NTO är en föreningen för och av människor! Vi tror på individens orubbliga värde och på gemenskapens styrka, och vi välkomnar alla som delar den uppfattningen.”
Och vi välkomnar alla som delar den uppfattningen. Herr Green har såvitt jag vet aldrig gjort avkall på individens orubbliga värde. Han har såvitt jag vet aldrig gjort avkall på gemenskapens styrka. Och nykterhetsrörelsen välkomnar alla som delar den uppfattningen.
Skönt! Försoningen är nära – Åke Green och IOGT-NTO are back together. Om nykterhetsförbundet står för sina ord, det vill säga.
