Nu är det bara några veckor kvar till vår årliga konferens #Mission13! Eller, kan man säga “årlig” när något har premiär? Den grammatiken får jag bena ut vid tillfälle men klart står att den 10-12 maj hålls den konferens som kommer att vara ett stående inslag i Stockholm vårar.
År 2003 – vilket ju är 10, tio, TIO! år sedan – var en av de första gångerna jag besökte Märsta och Sigtuna kommun. Jag bodde vid tillfället i Uppsala, gick bibelskolan där, men satte mig på det södergående tåget och hoppade av efter tjugo minuter. I Uppsala delade jag lägenhet med Daniel Elvelyck och Samuel Willkander – dåvarande Åkesson och Andersson – och dessa båda herrar kände en del folk i Märsta. Det gjorde väl i och för sig även jag, men jag promenerade ändå från stationen till den fult färgade ishallen med känslan av att jag liksom inkräktar på någon annans arbetsplats, att jag klampar in sju timmar innan det hela börjar och bara förväntar mig att mottas som en välbehövd räddande ängel i elfte timmens förberedelser.
Precis så mottogs jag också, inte så mycket för att jag hade särskilt mycket att tillföra, inte så mycket för att förberedelserna krisade, utan mest för att folket i den ishallen var de finaste människorna på jag mött.
Det var första upplagan av den sedan årliga konferensen Harvest Cry som jag besökte och där träffade jag för första gången flera av de där vännerna som är så självklara nu. Jag sov i en skola, på golvet, skulle tagit med mig sovsäck och liggunderlag men hade inget liggunderlag så nätterna blev hårda som ett betonggolv. Det var en bit mellan ishallen och skolan och en av kvällarna stannar en skåpbil bredvid mig och Daniel. Skåpbilen undrade om vi ville ha skjuts och det ville vi förstås men jag hade ingen aning om vem mannen och kvinnan i bilen var, kanske visste Daniel det. Det fanns ingen plats i skåpbilen, jag antar att det hade hindrat somliga från att fråga två främlingar om de ville ha skjuts, men det hindrade inte Tommy och Ylva Hamrén. Jag minns inte hur de löste det men på någon vänster kom vi fram till skolan och mitt betonggolv. Daniel frågade mig kort därefter vilket djur Ylva och Tommy hade varit om de var djur, jag funderade snabbt men hann inte komma fram till något innan han gav sitt svar: "Björnar. De verkar ha världens största famnar."
För några år sedan avslutades Harvest Cry-eran men nu är det snart dags för vår nya, stora satsning: #Mission13. Onådda folk, onådda folk och folk som inte nåtts – de är målet, meningen och hela syftet med konferensen. Och, let’s face it, de är målet, meningen och hela syftet med våra liv.
Den 10-12 maj håller vi till på Maximteatern i Stockholm. Kolla in denna trailer, hör av dig om du har några frågor, och om du är inom en sjuttio mils radie – se till att du kommer! Som en skön bonus kommer du dessutom få träffa några av de finaste människorna som finns. Och mig, förstås!
[vimeo http://www.vimeo.com/59594409 w=400&h=300]