Nyss kommit hem från husförsamling hos familjen Hamrén där vi ännu en gång sett en av Bonnkes filmer i Full Flame-serien. Båtarna, ni vet. Båten som sjunker, människorna som kämpar i vågorna, larmet som ljuder, ropen som ekar, och räddningsbåten som inte orkar bry sig. De välklädda människorna som är alltför upptagna med att diskutera olika tekniker i livräddning, för att faktiskt rädda.
Reinhard Bonnke. Ingen annan människa, grupp, organisation, demonstration, ingen annan på jorden har någonsin samlat så många människor som han. De samlas i miljoner ibland. Jag har läst två av hans böcker och båda hamnade direkt på topp 10. En av dem, hans självbiografi med namnet “Living a life of fire”, har jag många gånger sagt är den bästa boken jag läst. Jag vet, det är ju det här med äpple och morötter – de kan ju inte jämföras. Bra är den i alla fall, ruskigt bra. Nån gång ska jag här återberätta den berättelse i boken som gjorde djupast intryck på mig. Det handlade om pengar, men egentligen inte alls.
Hemma igen alltså. Barnen och Kristin har somnat och jag styr kvällen mot en kvällsmacka i soffan, kanske tillsammans med ingen mindre än Jack Bauer och den första timmen av 24, säsong fyra. Det ryktas om att Stålmannen och Batman bråkar över vem som har den coolaste Jack Bauer-pyjamasen, och jag börjar tro att ryktet är sant.
“The church of Jesus is not a pleasure boat, but a life boat for saving souls. And every hand is needed on deck.” R. Bonnke