Martin Smith är tillbaka

Ingen annan grupp har betytt så mycket för mig som Delirious. Det var så mycket som var så perfekt med dem när de var nya att de var fullständigt omöjliga att värja sig emot; fantastiska texter (och jag är ju en textnörd ut i fingerspetsarna), skön röst, en accent som attraherade mig trots att jag vanligtvis föredrar amerikaners sätt att prata engelska – och inte minst att de dök upp i skivbutikerna och i tidningsintervjuer under de där tonåren då man var som en svamp som sög åt sig allt som var nytt. Tonåringar har idoler på ett sätt som få vuxna har och Delirious, med sångaren Martin Smith i spetsen, stod överst på min lista.

Jag läste en intervju med dem just när de släppt skivan King of Fools och därefter köpte jag närapå alla plattor de släppte. De splittrades för några år sedan och förutom några nyhetsbrev som skickats ut från skivbolaget har det varit tyst om denne Martin Smith. Han känns ärlig och ärlighet är alltid attraktivt.

20130424-203123.jpg
Han har skrivit så många låtar som jag har lyssnat på oräkneliga gånger. History Maker, för att nämna en. Did you feel the mountains tremble, för att nämna en till. I could sing of your love forever, What a friend I found, It’s OK, August 30th, Blindfold, Jesus’ Blood och, kanske framför allt, Obsession. Och så fortsätter det.

Tre och ett halvt år efter att Delirious upplöstes har nu Martin Smith släppt sitt första album: God’s Great Dance Floor. Jag har inte köpt den ännu, men jag tjuvlyssnade på iTunes enminutsversioner och fastnade direkt för Back to the Start. Hittade sedan videon till låten på YouTube, har lyssnat igenom några gånger nu och förstår hur mycket jag borde ha saknat denne man.

Back to the start
Where You found me
I give you my heart again
Take everything
I’m all I can bring
I’m coming home again

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=K0Glq025b60&sns=em]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *