Jag kan inte förstå varför vi så gärna vill vinna

Posted on

Bloggar flödar över av debatter och hårda ord och anklagelser – jag har märkt att det är bråda tider för kristna debattörer nu. Sker helanden eller inte? Var det där talet som hölls i Nyhem i somras bra eller dåligt? Så många debatter. Diken grävs djupare för varje inlägg och vanliga människor som du och jag som bara råkar promenera där mellan dikena dras hastigt ner i rännan. Vi närapå tvingas välja sida och snart kastar även vi lerpajer av glåpord över till andra diket.

Jag kan inte förstå varför vi så gärna vill vinna.

Jag kanske är för dåligt insatt i dessa ämnen. Jag kanske har för få högskolepoäng i teologi och modern kyrkohistoria för att ha något att säga till dessa jättar som bråkar. Men att det börjar bli smått pinsamt, det som sker, det måste väl även de välutbildade se?

Jag har tagit min del av debatter. Det finns något i mig som attraheras av dem – även jag vill ju gärna vinna. Jag läser dem, tänker att jag vill skriva några ord till attack eller försvar, men låter numera i stort sett alltid bli. Jag tror nämligen att det bästa sättet att visa världen att Jesus fortfarande botar sjuka, är att gå ut i världen och bota sjuka.

Så varför krångla till det?

Det är en självklarhet, jag vet det. Men då kan det vara på sin plats att ställa sig frågan varför man skriver dessa artiklar, om det nu finns ett så mycket bättre sätt? Kanske är det detta irrationella behovet av att vinna som gör oss galna.

Föräldrar som bråkar ser inte sina barn. De märker inte att barnen har slutat göra sina läxor, slutat städa sina rum, slutat skratta. Barnen hinner inte med sådant längre, för de ägnar dagarna åt att bråka med varandra. Mamma och pappa ju har visat vägen.

Herdar som bråkar ser inte sina får. De märker inte att fåren har slutat predika på gatorna, slutat bota sjuka, slutat njuta av livet. Fåren hinner inte med sådant längre, för de ägnar dagarna åt att skriva debattartiklar till tidningar och sociala medier. Herdarna har ju visat vägen.

Sverige är fullt av kaffebryggare, caféer, Nespresso-maskiner och baristor. Använd dem, om något nu måste redas ut. Sitt ner och prata. Enas. Och kommer ni inte överens så är ingen skada skedd. Ta en cappuchino till, umgås en stund, önska varandra all framgång och ila sedan tillbaka till det Jesus befallde: Att gå ut i hela världen och göra lärjungar av alla etniska folkgrupper.

Du behöver inte vinna. Du behöver inte få hela världen att tycka som du. Gör bara jobbet. Varför bry sig om något annat?

De sista orden som sägs är de viktigaste. Det är alltid så. När man för fram en ståndpunkt så avslutar man med att sammanfatta essensen av det man sagt. När jag nattar mina barn avslutar jag alltid med det viktigaste; att jag älskar dem, att jag önskar dem en god natts sömn. När man ligger på sin dödsbädd sammanfattar man det viktigaste i livet och fokuserar på just det. Så kommer jag göra. Och så gjorde Jesus. De sista orden han sade handlade inte om hans tidigare dispyter med de skriftlärda. Han valde inte att uppmana sina lärjungar att för evigt korrigera fariséerna. Han valde, naturligtvis, det enda viktiga: ”Gå ut i hela världen och gör alla folk till lärjungar”. Så varför bry sig om något annat?

Herdar, njut av livet. Sluta tjafsa. Våga förlora debatter. Lägg allt ditt fokus på att göra alla etniska folkgrupper till lärjungar. Spela i Jesus lag. Följ med honom ut på gatorna, ut till nationerna. Bara då kommer fåren att njuta av livet. Bara då kommer fåren lägga allt sitt fokus på att göra alla etniska folkgrupper till lärjungar. Fåren vill inget hellre än att spela i Jesus lag. Jag lovar. Det är därför de samlas där på ängen. Det är därför de äter den mat ni serverar. Det är därför de bräker med i lovsången. De vill spela med honom.

Visa dem vägen. Lägg ner polemiken.

Blir det en debatt av det jag nu har skrivit så förlorar jag den gärna. Jag måste gå nu. Hela världen väntar på mig.

Jens Charlieson

2 thoughts on “Jag kan inte förstå varför vi så gärna vill vinna

  1. Jag funderade faktiskt i dessa banor nyligen. Som du vet är jag inte kristen, men jag är 100% för den fria viljan, det fria ordet och det fria livet. Men – gör det mig automatiskt till en tolerant människa? Jag tror tyvärr att det alltför ofta kan vara tvärtom… Svenskar överhuvudtaget är väldigt noga med att ALLA ska få tycka/känna/tro/älska vad/vem de vill. MEN – om det är någon som INTE tycker det så anser personen som just sa att man får tycka/känna/tro/älska vad/vem man vill att den personen har fel. Hur går det ihop? Hur kan det vara fel, när det är ens egna åsikt? Vi tror att vi är fruktansvärt toleranta när vi i sanningens namn enbart är det gentemot de som tycker som vi… Och jag då? Jag är nog inte ett endaste dugg bättre än andra, jag är nog rätt så fördömande själv…

    1. Tina – long time no see! Mycket bra poäng du tar fram där. Det är ju precis så som du skriver, att vi är väldigt toleranta mot dem som tycker som vi och frågan är ju, som sagt, om det verkligen är riktig tolerans.

Vad tycker du?