Här går jag, i en oskyldig mans skor.

Posted on

Från början fanns bara Gud. Inget annat. Ingen annan. Sedan födde han fram änglar med förhoppningen att de skulle vilja vara med honom. Sedan skapade han en fysisk värld med galaxer, solar och planeter. Varje atom låg på sin bestämda plats. Jordens yta var designad och ömt planerad ner till varje kvadratcentimeter. Ytan fylldes med vatten, med gräs, med ek och björk.

Från början fanns en Gud som drömde sig in i framtiden, till en värld han skulle skapa, till ett folk han skulle älska. I sina allra vackraste drömmar designade han människan med förhoppningen att de skulle vilja vara med honom. Han planerade varje kvadratcentimeter av jordens yta med ömhet, därför att den skulle tjäna som mark under människans fötter. Allt han gjorde gjordes för människan. Ingenting annat än människan hade något värde för honom. Änglarna fanns till för människan. Djuren fanns till för människan. Jorden, stjärnorna och galaxerna fanns till för människan.

Det låter förmätet, jag vet. Runt oss – människorna på planeten Tellus – cirkulerar allt. Det låter förmätet, men om allt inte är en slump så finns det ett centrum och en mening. Många plågas av frågan om vad livets mening är. Filosofier och religioner ger en uppsjö av alternativa svar, men jag gör gärna frågan väldigt enkel. Slappna av. Sluta leta. Livets mening är du. Livets mening är jag. Vi är själva anledningen, vi är målet, vi är meningen med livet. Vi finns inte till för att uppfylla ett dolt uppdrag som tillfredsställer en högre makts nycker och idéer. Vi är själva idéen. Och marken vi går på har specialdesignats för dina och mina skor.

Guden som fanns från början såg stolt på människan som han hade blåst in sitt liv i. Allt var väl. Ingen var sjuk. Ingen dog en för tidig död. Ingen svälte. Plötsligt en dag bjöd människan in en ängel till kalaset – en av alla dem som Gud så omsorgsfullt hade skapat. Men den här ängeln ville inte veta av den Gud som satt honom till livet. Han ville överhuvudtaget inte vara ängel – han vill vara Gud. Den naive människan lurades – fråga mig inte hur – att lämna över makten och bestämmanderätten över jorden till ängeln, som genast påbörjade arbetet med att strukturera om levnadsvillkoren här på jorden. Och plötsligt var allt inte väl längre. Plötsligt var människor sjuka. Plötsligt dog unga vuxna, ungdomar, barn. Plötsligt började folk svälta.

Ett vackert slott kan förvandlas till ett fängelse om slottet byter ägare. När man gör en fallen ängel, en maktgalen wannabe, en djävul till jordens gud blir paradiset mindre himmelskt.

Jordens nye gud, djävulen, spenderade varje dag av sitt liv till att försöka få människor så lika honom som möjligt. Det gick bättre med vissa, sämre med andra, men han visste att om han bara skulle lyckas en gång – en enda gång – så var de fast för alltid. Om han fick dem att tänka den där elaka tanken, säga de där orättvisa orden, om han fick dem att ljuga en lögn, ta vad som inte var deras, om han fick dem att skrika åt sina barn fastän de egentligen inte gjort något fel… Om han fick dem att göra fel, en enda gång.

”Genom att använda produkten accepterar du villkoren”.

Ju mer världen fylldes av sjukdomar, svält och alldeles för tidiga dödar, desto lättare blev hans jobb. Det är lättare att bli irriterad när man är sjuk. Det är lättare att stjäla när man saknar mat för dagen. Han lyckades bättre med vissa, sämre med andra – men han lyckades med alla. Tills Gud blev människa. Tills coachen klev in på planen. Tills det där stallet fylldes av ett barnaskrik som fortfarande ekar hela vägen in i Lucifers värsta mardrömmar.

I det lilla stallet i utkanten av Betlehem låg ett barn och skrek ut sina allra första toner. I det där barnet var Gud inkarnerad. I dryga trettio år försökte den ängel som brukade kallas Lucifer smitta mannens blod med sitt gift men inte en gång smög sig en lögn förbi mannens läppar. Inte en gång lyckades han. Istället började den här mannen, den här Guden som nu börjat kallas Jesus, ställa saker och ting till rätta. Han botade de sjukdomar som djävulen lagt ner så mycket möda på att vispa ihop. Han gav mat åt dem som hade gjorts fattiga och han tipsade människor om att de faktiskt fortfarande kan be den Gud som alltid velat hjälpa dem, om hjälp.

Efter trettio år gav djävulen upp. Han förstod att Jesus skulle bli hans första misslyckande, och för att få ett slut på det hela – och kanske i ett försök att rädda sitt ansikte en aning – så bestämde han sig för att döda Jesus. Hur skulle han kunna veta att det varit den stora planen från himlen hela tiden?

På korset dog han, den där långa fredagen för nästan två tusen år sedan. Han straffades till döden, trots att han aldrig gjort något fel, trots att han aldrig hade gjort något ont. En oskyldig man hade dött. Systemet hade fallerat.

Bredvid honom betalade de skyldiga sina straff på sina kors. Så vems straff betalade denna oskyldige man?

Från början fanns bara Gud. I sin längtan efter dig skapade han en hel värld. Han gjorde det i förhoppningen att du skulle vilja vara med honom. Världen han skapade var inget fängelse med låsta dörrar – det var ett slott där dörren alltid var olåst. ”Du är fri att gå. Men jag hoppas att du vill stanna hos mig”.

”I’ve never been less perfect than today”, sjöng Supertones. Så är det. Men en oskyldig man, en oskyldig Gud, spikades upp på mitt kors, med hela mitt livs skräp på sina axlar. Där dog han och där dog skräpet. Och kvar står jag med en inbjudan till slottet vars dörr alltid är olåst. ”Du är fri att stanna där ute. Men jag hoppas att du vill komma till mig”.

Meningen med livet är inte så komplicerad som många tror. Du lever därför att Han vill att du ska leva. Du lever för att han vill leva med dig.

Jens Charlieson

Vad tycker du?