En pubs bekännelse

Posted on

Han lutar sig bakåt i fåtöljen och känner hur vigselringen skrapar mot glasets utsida när han försiktigt låter det cirkulera under näsan. Djupa nasala andetag.

– Att tro på Gud är farligt. Det är direkt skadligt, skulle jag säga.

Han ser över axeln på mannen som han samtalar med, ser bort mot baren, ser på flickan i sina övre tonår. Han låter blicken vänta där, hoppas att hon snart ska vända sig om så att han kan skymta en del av hennes ansikte.

– Alltså, det är så verklighetsfrånvänt, på något sätt. De sitter där, de gudstroende, och ignorerar allt de har i livet och bara hoppas att något bättre, nyare, fräschare ska komma. En himmel, för de kristna. De uppskattar liksom inte det de har här och nu.

Vigselringen klingar mot glaset igen och han tar en klunk, den är inte stor men tillräckligt för att det ska bränna till i bröstet. Flickan sitter kvar. Han går dit, vänder sig mot bartendern.

– En till sån här, ånde rocks.

Hon pratar i telefon. Ser inte åt honom men han ser på henne. Stirrar en stund. Går tillbaka med sitt glas i ena handen och plånboken i andra, och så stoppar tillbaka sitt kreditkort, trycker in det på sin plats där bakom fotot på sina två döttrar.

– Bra flickor, det där. Riktiga guldklimpar, finare döttrar får man leta efter. Börjar bli stora nu, övre tonåren båda två, säger han och slänger ännu en blick mot den svarta klänningen på barstolen. Sen återgår han till ämnet.

– Det känns som att de som säger sig tro på en Gud lever sina liv med en hemlig önskan om att fly bort verkligheten. De stillar sig och ber eller mediterar och försöker slå bort alla tankar om sitt riktiga liv, de liksom sätter sin hjärna ur spel. De sätter den på vänt.

Han ser på flickan i baren, tar en klunk till av sin vodka, känner hur det snurrar till i huvudet och tillägger tvärsäkert:

– Att fly bort från verkligheten, det kan aldrig vara bra, alltså.

Flickan reser sig från sin barstol och går ut och mannen följer henne noga tills hon försvunnit bakom ett hörn. Han suckar. Kavajen hänger på fåtöljens rygg, han sträcker sig efter innerfickan och tar upp sitt lilla paket och en tändare.

– Osunt. Det är absolut osunt att tro på Gud.

Så tänder han sin Marlboro Röd och suger in giftet i sina lungor medan han reser sig upp och vinglar mot hörnet där flickan försvann och moln av rök puffar ut genom munnen när han i sin ensamhet säger:

– Ohälsosamt, det är vad det är.

One thought on “En pubs bekännelse

Vad tycker du?