Årskrönika 2013 – Mission SOS

Posted on

Jag ombads att skriva en årskrönika till SOS Church inför årets sista söndag, och den blev så här:

—–

Då var vi här igen. Mitt i de sista flämtande dagarna av ännu ett år som vi minsann skulle ta tillvara på. För visst var det så vi sa? Året 2013 ska inte bara få rinna iväg som som ett torrt löv i älven. År 2013 ska tas tillvara, ska levas fullt ut, ska levas för det som är större än oss själva. Vi skulle carpa året.

Har ni hört det ordet – carpa? Det finns med i 2013 års nyordslista och syftar givetvis på uttrycket ”Carpe Diem”. Svenska folket har alltså gett ordet ”carpa” betydelsen att fånga dagen. Och när vi ändå är inne på 2013 års nya ord, kan ni gissa vilket som är årets ord enligt samma lista? Selfie, såklart. Så låt oss vara moderna, just nu. Låt oss ta en selfie på SOS Church och Mission SOS. Hur ser vår selfie ut, egentligen?

SOS Church har under året flyttat igen. Året inleddes på Sveavägen och Polstjärnan och avslutas mycket mer centralt i Norra Latin på Drottninggatan. Idag är vi verkligen den cityförsamling som vi en gång drömde om. Varje söndag ser vi en mängd olika nationaliteter samlas sida vid sida, vi ser hur färgblinda människor kramas och skrattar och älskar varandra. Så ser vår selfie ut.

I maj genomfördes den första av vad som kommer bli en årlig missionskonferens; #Mission13. Där annonserades att familjen Kvist snart kommer att packa sina väskor och bege sig söderut, rakt till händelsernas centrum i mellanösterns Libanon. En ny missionsbas håller på att födas fram och missionsbefallningen kommer att andas ny luft i Beirut. En församlings storhet mäts i hur många som sänds ut, och nu skickar vi ut dem igen, en efter en. Så ser vår selfie ut.

Vi har arrangerat och genomfört tre festivaler i Tanzania; först i Moshi, sen i Tanga och sist i Mwanza. I Moshi samlades på en och samma kväll hela 70.000 personer framför vår festivalanläggning och i Tanga hade över 10% av stadens invånare samlats. Hundratals människor blev befriade från orena andar, vi hade massdop i vatten och i den helige Ande och tusentals och åter tusentals bad Jesus flytta in i deras liv. Så ser vår selfie ut.

Men, låt oss lite snabbt blicka utanför SOS värld och se vad 2013 hade att bjuda på. En sak som är värd att notera är att hela världen under 2013 börjat intressera sig för en fråga som man aldrig tidigare i mänsklighetens historia brytt sig det minsta om, nämligen hur rävar egentligen låter. I varje hem har frågan spelats upp, gång på gång, alla har funderat och alla har härmat de ljud som följer på orden ”What does the fox say?”. Tack, Norge.

I maj blev Husby ett begrepp även för människor som bor utanför Stockholms tullar, och även om alla tycks veta exakt vad detta beror på och exakt hur detta ska lösas så är det ändå så att ingen riktigt verkar veta vad som egentligen hände, ingen tycks veta vad som fick det att sluta, och ingen tycks veta var alla dessa tonåringars föräldrar befann sig när bilar sattes i brand.

Bokförlagen har haft en gyllene väg till framgång under 2013. De märkte nämligen snabbt att om de bara lyckades klämma in uttrycket ”5:2-diet” i bokens titel så var succén given. Riktiga kioskvältare blev de, alla dessa 5:2-alster. ”Musiker, krigare, 5:2-dietare”, kanske? Eller varför inte ”Präst för dem som inte 5:2-dietar”? Eller ”Ett skådespel för 5:2-dietare”? Fånigt, javisst, men precis så gjorde förlagen år 2013.

Många fler nya ord har skapats och accepterats av allmänheten år 2013. Embrejsa är ett av dem, från engelskans embrace. ”Hästlasagn” är också nytt, och kommer givetvis av nyheten som berättade att vissa lasagner som sålts har innehållit hästkött. Folk protesterade hej vilt mot detta, men bara för att man har rätt att veta vad man stoppar i sig, och inte alls för att vita ponnyhästar är så söta, nej minsann att djurets utseende spelar in, absolut inte, nehedu. Ett annat ord att lägga på minnet är Nagelprotest. Ordet kommer från sommarens OS och vår höjdhopperskas färgglada naglar, och det är visst ett väldigt viktigt ord. Nåde den som inte målade sina naglar.

Så, har vi carpat år 2013? Har vi embrejsat vår kallelse? Vi har genomfört tre festivaler i Afrika och människor har kommit till Jesus i tiotusental. De går att räkna i tiotusental, men det räcker egentligen att tänka på en. Gör det. Tänk på en, och ge honom ditt eget namn. Han vaknade för tolv månader sedan helt blind. Kunde inte jobba. Kunde inte gifta sig, hade ingen annan framtid än en tiggares. Sen predikades Jesus på ett torrt fält i Afrika och när han vaknar idag så ser han klart och tydligt. Han tar på sina kläder och sjunger till Jesus hela vägen till jobbet. Det räcker att tänka på en, men de finns i tiotusentals, bara från detta året. Så carpade vi 2013. Så ser vår selfie ut.

Jag tycker den är rätt vacker.

Det är en enkel selfie, långt bort från slipsar och silverbestick i tre uppsättningar. Den är lite lerig och kantstött men den innehåller inga diskussioner och politiska spel, inga kompromisser för att passa in, inga falska leenden för att välkomnas, inga höga trösklar. Och vi har ju inte slutat, eller hur? Vi har inte gett upp. Vi har bara börjat och vi kommer att fortsätta embrejsa vår kallelse, vi fortsätter att predika i tid och otid, vi fortsätter att vinna och älska människor på vårt allra enklaste sätt – tills den sista folkgruppen har fått höra.

Så, mina vänner, ser vår selfie ut denna sista söndag år 2013.

Vad tycker du?