Hur intellektuell vill jag egentligen vara?

Hela vitsen med att blogga är ju egentligen att vara någotsånär regelbunden i skrivandet, men när jag ser datumstämpeln för senaste inlägget så känner jag att jag har misslyckats på den punken. Det har väl gått ett halvår sedan sist i alla fall, eller kanske ännu längre. En författare däremot skriver och skriver och skriver och har långt emellan gångerna han publicerar. Själva grejen för en bloggare (jag antar att det ordet – bloggare – nu är allmänt erkänt i svenska språket) är ju just själva publiceringen. Det ska publiceras mycket. Ofta. Regelbundet. Annars är man ingen bloggare. Vad är man då? Författare? Nja, för att kallas författare krävs nog att det man publicerar trycks i bokform, och att boken trycks i hyfsat många exemplar. Författar-wannabe? Tja, det känns väl rätt trist.

Okey. Jag, Jens Charlieson, verkar ha misslyckats med bloggandet och jag har bevisligen inte nått titeln ”författare”. Så vad är jag? Att yrka på författare känns avlägset, så låt mig instället utveckla definitionen på en bloggare. Och med utveckla menar jag givetvis omdefiniera. Och med omdefiniera menar jag såklart förändra.

Om man tar en lite noggrannare titt på min blogg-historik så är det här med regelbundenhet inte något som någonsin verkat tilltalat mig. Ändå har jag hållt på och bloggat under en ganska lång tid, vilket torde ge mig en viss tyngd i ämnet. Så då kommer frågan: Måste en bloggare vara regelbunden i sitt bloggande för att äga rätten att kalla sig bloggare? Ja, annars är vi snart tillbaka på titeln författare-wannabe. Att göra något varje dag är regelbundet, men att göra något varje år är ju också regelbundet – så länge det görs regelbundet. Eller hur? Svaret på mitt huvudbry har fått sitt svar: Jag är en bloggare, som bloggar med stor regelbundenhet – med hyfsat stort spann mellan gångerna. Tack till logiken! Tack till förmågan att utveckla, omdefiniera och förändra ett ord!

Så när vi vet att jag är en bloggare; vilken typ av bloggare är jag då?

Jag är en bloggare som trots allt inser att författare-wannabe passar bättre in på mig. Jag är en bloggare som ser hur konstigt det blir när man överanalyserar allt, omdefinierar allt, förändrar allt, för att få mig att bli vad jag vill vara. Normal. Vanlig. När den enkla definitionen inte verkar stämma så plockar vi fram resonemang till oändlighet, och plötsligt stämmer allt igen. Ända tills man ger upp och kapitulerar för sanningen. Sanningen att utan en stor omdefination är jag en klassisk författar-wannabe som kallar mig bloggare.

Jag är en bloggare som inte riktigt gillar att intellektuella menar att de är så intellektuella att de har rätt att omdefiniera ord vind för våg. Som avkläder all form av mänsklighet och värdighet i ordet ”foster” för att slippa se att det bara är en vidareutvecklad – förändrad – form av ordet ”bebis”. Och genom att använda ordet foster så äger hon plötsligt ingen mänsklighet och förtjänar så ingen värdighet – och vips så kan man avsluta hennes nyss påbörjade liv. Sjukvårdens obevekliga instinkt att rädda liv har förändrats på avdelningen för våra minsta, därför att vissa intellektuella bestämde sig för att utveckla, omdefiniera, förändra betydelsen av ett ord. Jag är en bloggare som aldrig – aldrig någonsin – vill bli så intellektuell.