Humanisternas bristande objektivitet förvånar.

Följande text är repliken som sändes till Aftonbladet Debatt efter Humanisternas artikel på följande länk http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,1135675,00.html.

———–

Humanisternas ordförande, Christer Sturmark, skrev på Aftonbladet 2007-08-08 om det förskräckliga i att låta Plymouthbröderna i Smålandsstenar starta friskola. Jag kan förstå deras skepsis. Tyvärr vet jag väldigt lite om just den rörelsen men så fort humanisterna höjer sin röst så höjer jag ögonbrynen – av flera anledningar. Framför allt på grund av den enorma brist på objektivitet som flödar från en rörelse vars lovprisade gud tycks kallas ”fakta”.

Det här med fakta är lite intressant i sammanhanget eftersom det väcker många följdfrågor. Faktan som en gång i tiden sade att jorden är platt säger idag att den är rund, och jag tror att det sistnämnda stämmer bättre in på verkligheten. I slutet på artonhundratalet och under nittonhundratalets första hälft så sade faktan att människan är ett resultat av mångmiljonårig evolution. Idag vet man att det säkerligen har förekommit evolution inom arterna, men merparten av dagens forskare ägnar Darwins teorier om cell-fisk-apa-människa ungefär lika mycket uppmärksamhet som jorden-är-platt.

På Humanisternas officiella hemsida så skriver de om den befriade människan, och de menar att de vill ”befria människor från … religiösa skuld- och skamkomplex”. De är mer kristna än de tror – jag är ganska säker på att det är vad Jesus kom för att göra. Vidare skriver de att de vill befria människor från tron på ”gudomliga hot och straff”. Ännu en gång slås man av deras bristande intresse för fakta. Nu ska jag inte gå in på diskussionen om huruvida det förekommer hot om straff från gudomligt håll (en diskussion jag förvisso gärna hade tagit), men låt mig uttrycka det såhär:

Humanisterna är väldigt tydliga i sin ståndpunkt att det inte finns någon Gud och att det därför inte finns något hot eller straff. (Poängteras bör kanske att jag visserligen inte hört eller läst dem uttala rakt ut att Gud inte finns, men ett totalt avståndstagande från att låta honom påverka vår vardag och vår moral kan knappast tolkas på något annat sätt). Det är något som de bara vet. Den totala frånvaron av ödmjukhet i en fråga som har gäckat mänskligheten sedan dess födelse är anmärkningsvärd. Argumentet? Vetenskapen. Och däri ligger problemet.

Vetenskapen är väldigt spännande och intressant, men den har en tydlig begränsning – den är totalt begränsad till att enbart utforska det fysiska. Men om den där eventuella guden med det eventuella hotet om det eventuella straffet finns så är han en andlig varelse – inte i första hand en fysisk. Den eventuella gudens eventuella himmel med alla eventuella änglar och dess eventuella sagolika glädje är en andlig värld – inte en fysisk.

Vad betyder detta? Det betyder att vetenskapen är totalt exkluderad i en diskussion om Guds vara eller icke vara. Det är sant att vetenskapen aldrig kan bevisa att Gud finns – men det är lika sant att den inte kan bevisa att Gud inte finns.

Detta innebär att Ni, humanisterna, vill ”befria människor från tron på gudomliga hot och straff” – trots att Ni egentligen inte har någon aning om huruvida detta finns eller ej. Jag tror att Ni håller med mig när jag säger att om sådana saker nu skulle finnas så borde det ligga i allas intresse att få veta det. Vad Ni egentligen säger är att Ni vill vända människor, inte till fakta eller vetenskapligt bevisad sanning, utan bort ifrån vad Ni högst personligt tror inte existerar. Vetenskapens frånvaro i ämnet förvandlar er ”befrielserörelse” till en önskan att få samhället att stryka medhårs i era gissningar. Kanske har ni gissat rätt. Men bara kanske.

Istället för att helt stänga dörren för vad vi inte känner till så borde vi uppmuntra våra barn att vara nyfikna, att utforska, att tänka själva, att – som Ni skrev – tänka kritiskt. Det var ju faktiskt ett kritiskt tänkande som gick emot vad gårdagens vetenskap sade och lät hela mänskligheten veta att vibodde på ett klot. Kanske kan ett kritiskt tänkande se vetenskapens begränsning och förstå att det faktiskt måste finnas mer än materia, att ett hjärta är mer än en blodpump, tårar mer än saltvatten, skratt mer än ljud och kärlek mer än ett ord. En människas död är en större tragedi än att kött blir till jord, och ett barn som föds är ett större mirakel än att hosta upp en köttbit vid matbordet.

För att använda era egna avslutande ord: ”Ge dessa barn en chans att upptäcka världen som den är!”

Jens Charlieson